mirrepirre

Inte bara blir man glad av storleken och det faktum att man aldrig behöver resa sig för påfyllning, men texten och gubben gör att jag blir fnissig... varje gång...

Någonstans i tumulten för ett par veckor sen när vi skulle in till Ackis försvann min nyckelknippa.. jag har därefter letat i varenda väska, jacka och byxor som jag äger. Ja tom i mina vinterjackor och i handväskor jag nästan glömt bort att jag ägde. Jag har ringt och engagerat halva akademiska sjukhuset för att leta efter mina nycklar men utan resultat, ja jag har nog sökt igenom alla mina saker fem sex gånger! Hela denna tid har Neil stått i bakgrunden och flinat, lite glad över att jag äntligen slarvat och inte han, och han frågar gärna "har du hittat dina nycklar än?" och på nåder lånat ut sina till mig med lovord om att inte slarva bort dem också.. Jag har bett honom titta i sin bil och bland sina saker IFALL dom KANSKE ligger där! Han har tittat lite men menat att det är jag som slarvat bort dem. Idag, innan jag var på väg till polisen för att fråga efter dem, tog jag en sista runda, men denna gång i Neils garderob. Jag klappar på alla jackor och känner på alla fickor, och tror ni inte... i ett par jaktbyxor ligger min kära nyckelknippa! Gissa vem som ska få äta upp det här!...

En film som jag såg om och om igen när jag var barn är filmen "Stand by me" Vi försökte ofta efterleva denna film när vi var barn och jag minns speciellt när jag och min kära vän J tog ryggsäckarna på för att ge oss iväg på tågspåret i Harg! Till våra föräldrar berättade vi nog inte om valet av väg, det hade antagligen förbjudits av förståeliga skäl. Jag vet inte om vi trodde att det aldrig kom några tåg på detta spår, men jag minns hur vi plötsligt fick syn på ett som kom i full fart och tutade som en galning och hur vi fick hoppa ner i diket med våra ryggsäckar. Detta gjorde såklart äventyret än mer spännande och desto mer kände vi oss som barnen i filmen. Vi hittade aldrig något lik som vi sjukt nog hoppades på, men däremot hade vi en spännande natt i tältet vid vattnet och vi gjorde upp eld och tjuvrökte minns jag. Jag tror vi var tolv när vi gjorde denna resa, tolv år och alldeles för kaxiga. Ikväll går filmen på tv och jag ska sitta bänkad och minnas tiden när man trodde att man var lika cool som killarna i filmen...

Med lite inspiration från kära kusin A blev jag också sugen på att göra saft av rabarberna som stog i trädgården. Recept hittade jag i kusses jättefina blogg - http://annixen.blogspot.com/ Tack för det! =)
För att vara på den säkra sidan tog jag hjälp av min kära vän kocken Lindha och tillsammans lyckades vi göra några flaskor riktig mumsig rabarbersaft, det visade sig vara jätteenkelt och kommer helt klart bli sommarens favoritdryck!

   


VOILA!!

Mitt nya beroende... jordgubbar! Så fina, så goda! Nu äts de till frukost i filen, några som efterrätt till lunchen, sedan med mjölk och flingor på kvällen..och några som slinker ner där emellan då jag har vägarna förbi skålen! Om inte mitt järnvärde går upp nu vore det konstigt!

Nu går det skrämmande fort här.. ena dagen har jag gått upp ett halvt kilo.. ok tänker jag, jag har ju ätit rätt mycket idag.. Dagen efter när jag ställer mig på vågen har jag gått upp ytterligare ett halv kilo! Nu börjar det kännas lite läskigt.. detta var igår... nyss ställde jag mig på vågen och tro sjutton att jag gått upp ett halvt kilo till!! Vad är det som händer? Det är drygt femtio dagar kvar till kejsarsnitt, om jag fortsätter i den här takten kommer jag gå upp 22 kilo till.. Det betyder att jag kommer föda ut en tioåring.. Det kan inte vara bra.