mirrepirre

Sju började jag jobba idag, fem i sju stannar en kille min bil och säger att jag har punktering. Jag kör in på parkeringen på jobbet och upptäcker ett platt däck... trodde bara de va vägen som va bucklig.. Morrande får jag ändå gå in för att ta hand om barnen.. får förklara mina pingibollsögon som jag fått av allergi samtidgt som jag muttrar över bilen.. Inte många vet hur man löser sånt här på en förskola bestående av kvinnor och barn.. alla kliar sig i huvet och jag känner mig helt ställd. Pappa var inte mycket till hjälp då han jobba för fullt så de va bara att riva ut bakluckan efter jobbet för att hitta däck och verktyg. Ålade runt i snön i någon timme innan jag fick på reservdäcket.... men sen....attans så stolt jag var! Jag går fortfarande och småler och undrar över vad jag ska ha en karl till egentligen...jag menar nu kan jag byta däck å efter det har jag slut på annledningar till att ha en med snopp..
De ska va för att han e fin å titta på ;)



Ingen har ringt om jobbet. Uppsatsen är inlämnad. Klart slut.