mirrepirre

Var på min första begravning idag.. Det var något som inte stämde under hela förmiddagen.. människan på bilden, hon som låg i kistan var alldeles för ung och alldeles för levnadsglad för att sänkas ner i jorden.. Hon hade juh precis satt fart på livet och var på väg framåt, hon hade juh en framtid och en livsglädje som bara rycktes ifrån henne. Där satt far- och morföräldrar som var i livets slutskede och fick ta farväl av sitt barnbarn som precis påbörjat sitt liv.. Hela bilden var förvrängd och kändes väldigt orättvis..
Inte ett öga var torrt, och det var omöjligt att sjunga med i psalmerna då bokstäverna bara flöt ihop, det var tur att jag hade Jocke där vid min sida, det kändes bra att ta farväl tillsammans..

Nu har du slutat din kamp Katarina och får vila i frid.

Minnena tar vi med oss..